FUS-projektet är avslutat

Projektet En flexbibel grundskola i skärgårdsmiljö är nu avslutat och den sista handen på uppföljning och utvärdering pågår.

Den 4 oktober hölls ett slutseminarium dit skolsektorn och berörda tjänstemän var inbjudna. Uppslutningen var inte så stor men dock naggande god. Under seminariet fick vi höra projektledaren Kaj Thörnroos berätta om projektet som helhet och forskaren Charlotta Hilli om forskningsprocess- och resultat. Slutligen fick vi också lyssna till Johanna Nordman från Kumlinge (se hennes blogginlägg) och Malena Strandvall från Brändö berätta om erfarenheterna att ha fungerat som pilotlärare i projektet.

Det framkom många intressanta åsikter under eftermiddagen på basen av projektledarens presentation av projektet. Det diskuterades en hel del kring de utmaningar skärgårdsskolorna står inför när det gäller distansundervisning:

  • en bättre koppling mellan skärgårdens och fasta Ålands skolor
  • digital kompetens behöver finnas hos både lärare och elever
  • föräldrar är ofta skeptiska och skolorna behöver diskutera med dem om fördelarna med distansundervisning
  • lärarnas rädsla att bli utan jobb
  • informationen kan generellt alltid bli bättre

Projektrapport.

Inom projektet togs också en lathund fram som kan fungera som stöd för dem som planerar starta upp distansundervisning. Om lathunden skrivs ut viks den i tre delar för en logisk läsning. Lathund

I Charlotta Hillis presentation framkom bland mycket annat att det är viktigt att det finns tillräckligt med stödfunktioner för lärare som ska undervisa på distans. Forskningsrapport

Pilotlärarna konstaterade att det inte var så enkelt att genomföra allt som planerades, bl.a. på grund av teknikproblem men också för att saker tog längre tid än vad som var tänkt. Men några punkter som poängterades var:

  • elever och lärare utvecklade hela tiden sin digitala kompetens tack vare proj
    ektet
  • testa alltid dina planer genom att kolla material/upplägg i en elev-vy
  • det upplevdes som positivt av eleverna att de var fler i gruppen även om de satt på olika skärgårdsöar
  • det kan aldrig bli för lite fortbildning i de program som ska användas
  • tekniken skulle möjliggöra arbetslag inom skärgårdsskolorna

Avslutningsvis diskuterades det fritt kring olika idéer. En diskussion rörde sig kring hur helhetsarbetstid kunde stöda utvecklingen av distansundervisningen generellt. En annan tanke som diskuterades var hur man kunde få till ett gemensamma grupper inom lärarkåren i skärgården. En möjlighet var, som tidigare nämnts, lärarlag men kunde lärarrummen också vara gemensamma? En utmanande och ny idé var att kanske projicera de övriga skärgårdsskolornas lärarrum på väggen i det egna lärarrummet?

Som sista punkt fick pilotlärarna ett diplom för sin medverkan i projektet.

Carola Eklund, projektkoordinator

 

Annonser

Dialogseminarium

Måndagen den 7 november träffades projektets fem pilotlärare, forskaren Lotta Hilli, handledare inom distansundervisning Kicki Häggblom, samt projektledningen i Mariehamn för ett dialogseminarium. Träffen var ämnad för att gemensamt beskriva nuläget, efter att alla pilotlärare varit involverade i pilotlektioner – antingen som undervisande lärare eller som mottagande lärare. Och för att att applicera forskningen på riktigt vid genomförandet av lektionerna. Seminariet avslutades med att slå fast den gemensamma riktningen framåt.

Pilotlärarna beskrev sina erfarenheter av sina första lektioner och Lotta som forskare kunde tillföra reflektioner utifrån ett forskarperspektiv och lyfte specifika frågor kring lektionerna utifrån det.

De övriga lärarna kunde komplettera med sina erfarenheter och upplevelser.

Eftersom Lotta och Kicki har en flerårig erfarenhet från tidigare distansundervisningsprojekt, kunde de konstatera att projektet är på rätt väg och har kommit en bra bit på vägen.

Efter de inledande pilotlektionerna kommer nu allt mer fokus att läggas på de olika forskningsfrågorna som pilotlärarna har definierat och som slutformulerats med hjälp av projektets forskare.

Det innebär i praktiken att varje lärare har en tyngdpunktsfråga inför sin lektion, som de sedan särskilt fokuserar på. De planerar, genomför och utvärderar en lektion där till exempel interaktiviteten är det som står i fokus. Hur får jag dem att interagera? På vilket sätt? Varför? Hur interagerade de?

Läraren beskriver sedan sina reflektioner genom att använda en videoblogg, som är till enbart för den läraren och forskaren.

Samtliga lektioner har genomförts så, att den undervisande läraren inte befunnit sig i samma klassrum som sin egen klass. Någon har undervisat sin egen klass på distans, även om de befunnit sig i samma skola, andra har haft sin egen klass och en annan skolas klass på distans samtidigt. Elevgrupperna har dock alltid haft en annan lärare med sig i klassen, bland annat som tekniskt stöd. Även projektledaren har deltagit – antingen på plats eller på distans.

Just nu undersöks möjligheten att hitta någon form av yttre input för lärans för inspiration och erfarenhetsutbyte.

En del av tiden under seminariedagen gick åt för att diskutera olika tekniska lösningar för att åstadkomma det man är ute efter. Under lektionerna har ljud och bild fungerat någorlunda stabilt, bara de initiala problemen lösts. Och det märks att för varje lektion flyter tekniken och problemlösningen allt smidigare ju vanare användarna blir med det program och teknik som används.
Frågorna nu handlar mera om ”hur?” istället för ”vad?” och det är ett tecken på att lärarna allt mera kan koncentrera sig på metodiken istället för tekniken.

Projektet rullar på….