Att långsamt förändra en praktik

Projektet hade en lång startsträcka under hösten. Skolan inleds visserligen i mitten av augusti, men det tar tid att introducera nya elever och komma igång med undervisningen. Det säger sig självt att det blir delvis utmanande att dessutom utveckla fjärrundervisning vid sidan om möten, fortbildning och övrig planering. Därför heter det här blogginlägget “Att långsamt förändra en praktik”. Det är skrivet med ödmjukhet inför den vardag som lärare upplever. Det finns inte många minuter över varje dag för att reflektera eller i vårt fall videoblogga om den fjärrundervisning som prövats. Lärarna är knutna till en rad strukturer i skolan som ger frihet att utveckla, men som ändå måste ske inom en viss tidsram.

Lärarna är nämligen ständigt medvetna om att lärandemål och kunskapsmål inte nås om ett projekt som det här misslyckas. En av mina kolleger vid Vasa övningskola vid Åbo Akademi sa såhär att elevernas skoldag upprepas ju inte. Det finns ingen paus- eller upprepa-knapp att trycka på. Klassrummet är inte ett laboratorium där vi kan genomföra otaliga test för att pröva vad som sker om de första testen misslyckas. Elever och lärare börjar reagera negativt om saker och ting drar ut på tiden, om tekniken sällan fungerar. Att undervisa medför ett ansvar för andra människor, främst eleverna, men även vårdnadshavare och övrig personal i skolan som på olika sätt påverkas indirekt av projektet. Det här märks när pilotlärarna noggrant planerar sina fjärrlektioner. De accepterar helt enkelt inte att lektioner misslyckas. På deras förslag ordnades därför så kallade pilot-pilotlektioner.

De första pilot-pilotlektionerna innebar tekniska diskussioner med projektledaren, och det var sannolikt helt nödvändigt att Kaj Törnroos var på plats för att fungera som IT-stöd. Det underlättar att ha en person att bolla tankar med och pröva nya didaktiska idéer med teknikens hjälp. Det var viktigt att pröva tekniken på förhand för att undvika att värdefull lektionstid gick förlorad.

Det som hänt är att lärarnas självförtroende att fjärrundervisa ökat och följande lektioner har gått smidigare med nöjda elever som följd. Pilotlärarna är nu taggade inför våren och det finns en iver över att fortsätta pröva nya idéer och förändra undervisningen. Vi behövde den här startsträckan för att ansvarsfullt och professionellt genomföra fjärrlektionerna.  

I följande blogginlägg fokuserar jag på de forskningsfrågor som lärarna är intresserade av. Nu återstår det att tacka alla projektdeltagare för ett gott samarbete det gångna året och önska alla läsare en god jul och ett reflektivt nytt år från projektets sida!

 

Charlotta Hilli (FD)
Projektforskare i en flexibel grundskola i skärgårdsmiljö
Universitetslärare i tillämpad pedagogik vid Åbo Akademi

Kontaktuppgifter:
chilli@abo.fi
@chilliconnect
charlottahilli.wordpress.com

Annonser

Dialogseminarium

Måndagen den 7 november träffades projektets fem pilotlärare, forskaren Lotta Hilli, handledare inom distansundervisning Kicki Häggblom, samt projektledningen i Mariehamn för ett dialogseminarium. Träffen var ämnad för att gemensamt beskriva nuläget, efter att alla pilotlärare varit involverade i pilotlektioner – antingen som undervisande lärare eller som mottagande lärare. Och för att att applicera forskningen på riktigt vid genomförandet av lektionerna. Seminariet avslutades med att slå fast den gemensamma riktningen framåt.

Pilotlärarna beskrev sina erfarenheter av sina första lektioner och Lotta som forskare kunde tillföra reflektioner utifrån ett forskarperspektiv och lyfte specifika frågor kring lektionerna utifrån det.

De övriga lärarna kunde komplettera med sina erfarenheter och upplevelser.

Eftersom Lotta och Kicki har en flerårig erfarenhet från tidigare distansundervisningsprojekt, kunde de konstatera att projektet är på rätt väg och har kommit en bra bit på vägen.

Efter de inledande pilotlektionerna kommer nu allt mer fokus att läggas på de olika forskningsfrågorna som pilotlärarna har definierat och som slutformulerats med hjälp av projektets forskare.

Det innebär i praktiken att varje lärare har en tyngdpunktsfråga inför sin lektion, som de sedan särskilt fokuserar på. De planerar, genomför och utvärderar en lektion där till exempel interaktiviteten är det som står i fokus. Hur får jag dem att interagera? På vilket sätt? Varför? Hur interagerade de?

Läraren beskriver sedan sina reflektioner genom att använda en videoblogg, som är till enbart för den läraren och forskaren.

Samtliga lektioner har genomförts så, att den undervisande läraren inte befunnit sig i samma klassrum som sin egen klass. Någon har undervisat sin egen klass på distans, även om de befunnit sig i samma skola, andra har haft sin egen klass och en annan skolas klass på distans samtidigt. Elevgrupperna har dock alltid haft en annan lärare med sig i klassen, bland annat som tekniskt stöd. Även projektledaren har deltagit – antingen på plats eller på distans.

Just nu undersöks möjligheten att hitta någon form av yttre input för lärans för inspiration och erfarenhetsutbyte.

En del av tiden under seminariedagen gick åt för att diskutera olika tekniska lösningar för att åstadkomma det man är ute efter. Under lektionerna har ljud och bild fungerat någorlunda stabilt, bara de initiala problemen lösts. Och det märks att för varje lektion flyter tekniken och problemlösningen allt smidigare ju vanare användarna blir med det program och teknik som används.
Frågorna nu handlar mera om ”hur?” istället för ”vad?” och det är ett tecken på att lärarna allt mera kan koncentrera sig på metodiken istället för tekniken.

Projektet rullar på….

Dialogmöte med hela projektgruppen – nu är det på riktigt

Så var vi framme vid en av de viktigaste hållplatserna så här långt i projektet. I Mariehamn möttes måndagen den 13 juni för första gången alla de aktörer som kommer att driva projektet framåt.
Huvudaktörerna är alla de lärare som ställer upp som pilotlärare i projektet:
Diana från Kökar skola, Siv och Jesper från Föglö skola, Johanna från Kumlinge skola, Malena och Ros-Mari från Brändö skola. Ett par av dem kunde inte komma den här gången.
Och dessutom Lotta Hilli som under dagen berättade om forskningsdelen inom projektet. Gruppen fick reda på vad det kommer att innebära att vara med i ett forsknings-sammanhang, etiska regler och mera konkret vad som förväntas av var och en. Greppet med aktionsforskning är intressant och forskningsdelen kommer att tillföra projektet konkreta saker under tiden som det framskrider.

Med var också Kicki Häggblom, från CLL som några gånger under projektets gång kommer att ge handledning till gruppen.
Och därutöver var undertecknad med i egenskap av projektledare och Carola Eklund, som projektkoordinator.

Dagen ägnades först åt att lära känna varandra lite mera, för att sedan gå över till att planera vad pilotlärarna rent praktiskt kommer att ta sig an när höstterminen börjar. I projekttanken finns med att man behöver vara minst två om de försök som görs ute på skolorna, så en hel del av tiden ägnades åt att vad vill var och en göra, och finns det någon som kan tänka sig att haka på och samarbeta. I praktiken kommer det att fungera så att den ena läraren är den undervisande läraren och den andra är den som följer och kan ge feedback. Det är inte nödvändigt att  båda har samma ämne eller klass, utan det utgår från att varje pilotlärare har sin pedagogiska kompetens och kan ge feedback ur ett pedagogiskt perspektiv, snarare än ur ett ämnesperspektiv. Det är samtidigt nödvändigt att det fungerar så, annars skulle det inte gå att få ihop grupper bland dessa mikroskolor.

Många var diskussionerna och uppslagen och det kändes att projektet nu började lyfta till en annan nivå, från att våren präglats av inventeringar och planeringar, till att planera riktiga praktiska försök.

Det får nu mogna under sommaren med förhoppningen om att det nu och då poppar upp i de sommarlediga lärarnas tankar och när höstterminen startar är projekttänket redan på gång.

Det är en erfaren, tänkande och reflekterande grupp som kommer att göra projektet till det som det var tänkt.

Kaj Törnroos, projektledare

Framåt tillsammans – deltagande aktionsforskning för en flexibel grundskola i skärgårdsmiljö

De flesta handböcker för forskning hävdar att det som krävs för att vara forskare är nyfikenhet. En fråga är första steget mot att vetenskapligt studera människors verkligheter. Lärarna i projektet har från första början drivits av ett engagemang att förändra och förbättra sin undervisning. Det finns en förhoppning om att digital teknik kan stärka samarbetet mellan klassrummen i geografiskt åtskilda skolor.

Vetenskap drivs inte enbart av nyfikenhet utan av systematiska metoder och analyser. Utvecklingsprojektet genomförs som ett deltagande aktionsforskningsprojekt. Aktionsforskning kännetecknas av ett intresse för utveckling av praktiken och en respekt för praktikens mångfald och komplexitet.

Den systematiska aspekten av forskningen är att lärare formulerar ett problem eller en fråga och prövar en aktion eller en förändring. Följande fas är reflektionen och den teoretiska förankringen för att utvärdera hur aktionen utföll och vad som ytterligare behöver förändras och varför förändringen krävs. Aktionen prövas och utvärderas nämligen i flera faser, men sannolikt i olika tappningar. Det är självklart för lärare att göra så, även om dokumentationen av aktionerna och reflektionerna, kort sagt datainsamlingen, kräver insatser.

Det finns ett mervärde i att ställa lärarnas praktik i fokus. De utmaningar som mindre skolor möter är knappast de samma som skolor med stort elevunderlag. Därför är frågorna som lärarna ställer relevanta. Vad är viktigt för dem? Den första etappen kommer att vara att förtydliga vad exakt lärarna vill förändra. Forskarens roll är inte enbart att analysera och förstå datamaterialet. Forskaren fungerar också som diskussionspart och ger teoretiska infallsvinklar som kan stöda lärarnas förändringar. Forskaren är därför i allra högsta grad deltagande under hela processen.

Det är lätt att förvänta sig stora förändringar under relativt kort tid – projektet beräknas pågå ungefär ett år – men praktik är avhänging många aktörer och många faktorer. Förändring sker vanligen långsamt och det kan vara frustrerande. Projektet strävar till en långvarig förändring därför kommer aktionsforskande lärare att sprida den kunskap de får till sina skolor och kolleger. Projektets blogg är en informationskanal utåt. Den kunskap det genererar blir säkert intressant för lärare i liknande kontexter – små skolor som gärna vill samarbeta över kommungränser.

 

Charlotta Hilli

projektforskare i en flexibel grundskola i skärgårdsmiljö
doktorand vid Fakulteten för pedagogik och välfärdsstudier vid Åbo Akademi
historie- och samhällslärare (FM)

Forskningsanknytning

Alla ni som läst lite om projektet har säkert märkt att vi har fördelen att få ha en forskare med oss i projektgruppen. Charlotta Hilli kommer dels att följa med projektet och handleda lärarna men även samla in data för att i förlängningen förankra projektresultaten i forskningen. Det ser vi fram emot. Lite längre fram i vår får Charlotta Hilli själv presentera sig och sina tankar kring FUS.