FUS-projektet är avslutat

Projektet En flexbibel grundskola i skärgårdsmiljö är nu avslutat och den sista handen på uppföljning och utvärdering pågår.

Den 4 oktober hölls ett slutseminarium dit skolsektorn och berörda tjänstemän var inbjudna. Uppslutningen var inte så stor men dock naggande god. Under seminariet fick vi höra projektledaren Kaj Thörnroos berätta om projektet som helhet och forskaren Charlotta Hilli om forskningsprocess- och resultat. Slutligen fick vi också lyssna till Johanna Nordman från Kumlinge (se hennes blogginlägg) och Malena Strandvall från Brändö berätta om erfarenheterna att ha fungerat som pilotlärare i projektet.

Det framkom många intressanta åsikter under eftermiddagen på basen av projektledarens presentation av projektet. Det diskuterades en hel del kring de utmaningar skärgårdsskolorna står inför när det gäller distansundervisning:

  • en bättre koppling mellan skärgårdens och fasta Ålands skolor
  • digital kompetens behöver finnas hos både lärare och elever
  • föräldrar är ofta skeptiska och skolorna behöver diskutera med dem om fördelarna med distansundervisning
  • lärarnas rädsla att bli utan jobb
  • informationen kan generellt alltid bli bättre

Projektrapport.

Inom projektet togs också en lathund fram som kan fungera som stöd för dem som planerar starta upp distansundervisning. Om lathunden skrivs ut viks den i tre delar för en logisk läsning. Lathund

I Charlotta Hillis presentation framkom bland mycket annat att det är viktigt att det finns tillräckligt med stödfunktioner för lärare som ska undervisa på distans. Forskningsrapport

Pilotlärarna konstaterade att det inte var så enkelt att genomföra allt som planerades, bl.a. på grund av teknikproblem men också för att saker tog längre tid än vad som var tänkt. Men några punkter som poängterades var:

  • elever och lärare utvecklade hela tiden sin digitala kompetens tack vare proj
    ektet
  • testa alltid dina planer genom att kolla material/upplägg i en elev-vy
  • det upplevdes som positivt av eleverna att de var fler i gruppen även om de satt på olika skärgårdsöar
  • det kan aldrig bli för lite fortbildning i de program som ska användas
  • tekniken skulle möjliggöra arbetslag inom skärgårdsskolorna

Avslutningsvis diskuterades det fritt kring olika idéer. En diskussion rörde sig kring hur helhetsarbetstid kunde stöda utvecklingen av distansundervisningen generellt. En annan tanke som diskuterades var hur man kunde få till ett gemensamma grupper inom lärarkåren i skärgården. En möjlighet var, som tidigare nämnts, lärarlag men kunde lärarrummen också vara gemensamma? En utmanande och ny idé var att kanske projicera de övriga skärgårdsskolornas lärarrum på väggen i det egna lärarrummet?

Som sista punkt fick pilotlärarna ett diplom för sin medverkan i projektet.

Carola Eklund, projektkoordinator

 

Annonser

Eleven i fokus

Under förra läsåret 2016-2017 var jag en av pilotlärarna i FUS-projektet. Jag gick in i någonting som jag egentligen inte visste vad det innebar.

Ganska snabbt fick vi börja planera vad vi ville undervisa och vilka grupper som skulle delta. Jag bestämde med en kollega att vi skulle göra ett samarbete i ämnet svenska och ett novelltema. Vårt mål var att de bl.a. skulle lära sig hur en novell är uppbyggd, känna till några novellförfattare såsom Strindberg samt skriva en egen novell.

Innan vi började undervisningen i praktiken skulle vi välja en forskningsfråga och då valde vi interaktion mellan eleverna men också mellan elev och lärare. Detta hade vi i bakhuvudet då vi planerade vårt arbete.

Vi planerade varannan lektion

Första tillfället hade vi en kort session då vi lärde känna varandra. Då märktes dock vår ovana genom att vi bara hade en kamera och alla skulle samsas kring den. Det resulterade i att eleverna inte ville säga något och det blev väldigt personligt eftersom man inte kunde se varandras ansikten tydligt.

Varje lektion började vi med en gemensam genomgång och gav sedan uppgifter till grupperna. Som exempel på en lektion spelade vi upp en uppläsning av Strindbergs novell Ett halvt ark papper. Därefter skickade vi ut dem i grupprum som finns i Fronters videokonferensprogram för att skriva en skrivuppgift tillsammans.

Ett annat exempel som de fick göra i läxa vara att göra personbeskrivningar på en digital anslagstavla. Vi öppnade den sedan i klass och läste och diskuterade tillsammans. Det låter som en rätt vanlig uppgift men det som vi får komma ihåg är att eleverna satt på två olika öar.

Det här var några exempel som vi gjorde tillsammans. Under den här perioden var jag också mottagare, dvs. ansvarig i en klass där läraren var på distans. Då var det en lärare på en annan skärgårdsö som undervisade min elev i nian om verbformen passiv i engelska.

Reflektioner

Negativt

Tekniska problem uppstår ofta och det krävs bra utrustning samt en IT-handledare som är tillgänglig. Dessutom måste kommunerna vilja satsa på utrustning som funkar. Undervisning på distans kräver en annan metod och lärarna måste få tid att jobba fram den. Interaktionen mellan lärare och elev bakom skärmar är annorlunda än i klassrummet. Eleverna behöver vara mer studiemotiverade än om man undervisar i klassrum. Om tekniken strular behöver man som lärare ha nåt annat till eleverna.

Positivt

Det är roligt när man jobbar i en liten skola att få fler elever och då kunna jobba i grupp. I det här projektet fick vi också jobba ihop med en kollega som undervisar i samma ämne vilket gav ett nyttigt utbyte.

Vad vi borde tänka på…

Testa före på skolan med sina egna elever. Eleverna borde få träffas på riktigt före, kanske en temadag tillsammans.

Avslutningsvis är jag glad att jag fick möjligheten att vara med i projektet. Jag och eleverna fick utveckla våra it-kunskaper och interagera med andra. Undervisning på distans kan inte ersätta hela skolgången för våra elever men är ett sätt att variera och kunna utnyttja kompetenser som inte finns i vår fysiska skola. Vårt mål för skolan måste vara att göra den attraktiv och sätta elevens behov i fokus.

På bilden finns det informationsmaterial som togs fram av projektet och som sammanfattar forskningsresultatet.

Johanna Nordman, pilotlärare i FUS-projektet, Kumlinge skola

 

 

 

 

 

 

Pilotlärare på studiebesök

FUS på studieresa

I projektet ingår att pilotlärarna ska få möjlighet att besöka andra skolor som på något sätt använder distansundervisning i sin verksamhet, och som gärna har likheter med de åländska skärgårdsskolorna.

Så under de seminarier som Nordiska skärgårdssamarbetet har ordnat under temat Framtidens skärgårdsskolor och FUS har varit representerat så har det visat sig att Värmdö skärgårdsskola har brottats med likartade problem som de små åländska skärgårdsskolorna, det vill säga små skolor med 1-9 undervisning på öar utan fast landförbindelse, ett lågt elevantal och problem med att rekrytera behörig personal i alla ämnen.

För Värmdö skärgårdsskolor stod alternativet mellan att stänga de små skolorna (Svartsö, Möja, Runmarö och Sandhamn) och med båt skjutsa eleverna till huvudskolan, Djurö skola, eller hitta en annan lösning. Det blev en annan lösning, legitimerade lärare ger undervisning på distans, samtidigt som eleverna var tredje vecka träffar den undervisande läraren irl. I huvudsak är det no-ämnen på högstadiet som ges som fjärrundervisning.
Från att för tre år sedan startat försök med att undervisa på distans är nu Värmdö skärgårdsskola en av få svenska grundskolor som deltar i den försöksverksamhet som Skolverket förvaltar utifrån ett regeringsuppdrag.

FUS kontaktade Värmdö skärgårdsskolas rektor Lena Möllersten och tillsammans med projektledaren för FUS planerades ett gemensamt tillfälle för att lärarna skulle ges möjlighet att utbyta erfarenheter.
Så torsdagen den 16 mars avreste de åländska lärarna tillsammans med projektledaren mot Sverige och Värmdö. Under överfarten hölls en intern konferens kring olika frågeställningar inom projektet, var är vi, hur har det gått, vad har fungerat bra, mindre bra, erfarenheter, etc. Och det var ett lägligt tillfälle, eftersom den aktiva den av projektet nu håller på att avslutas inom en månad.

På fredag morgon hälsas vi välkomna av Katarina, som fungerar som samordnare mellan de olika skolorna, och som visar gruppen runt i Djurö skola. Efter rundvandringen blev det morgonkaffe och då kom också Fredrik, som är no-lärare stationerad på Möja och den som undervisar på distans till de andra små skolorna.

Fredrik har sin egen klass närvarande och de andra på distans, när han undervisar i till exempel fysik. Han berättar, tvärtom vad vi andra trodde, att den egna fysiskt närvarande klassen är den som lättast glöms bort och fokus blir lättare på dem som är med via video.

Han delger gruppen sitt tänk och metoder som han använder och de erfarenheter som han har gjort. Skillnaden gentemot FUS är att de använder distansundervisning/fjärrundervisning i skarpt läge, undervisningen pågår hela läsåret och eleverna bedöms på samma sätt som i en vanlig klass. Och det här är deras tredje år som  de bedriver undervisningen på distans.

Efter lunchen åker gruppen ut till Svartsö, ca 20 min i 25 knops fart med den taxibåt som även eleverna annars åker i. I skolan går det 20 elever i åk F-9, snarlikt Kumlinge skola.

Efter presentation av skolan och rundgång, så får gruppen testa på en lektion på distans av Fredrik. Det är en fysiklektion, eller, där vi ska få en lampa att lysa i olika kopplingar. De har skaffat likadana ”kit” till varje skola, så att läraren, som inte är närvarande, ska vara säker på att alla har tillgång till samma utrustning. Katarina fungerar som ansvarsperson på plats den här gången.
Så pilotlärarna kopplar och kopplar och Fredrik återkopplar…

Sedan är dags för återfärd med taxibåt, bil, färja, bil och en färja till och sedan bil igen innan vi är hemma på lördag mitt i dagen.

Det var en lärorik resa där vi kunde spegla våra erfarenheter i de arbetssätt som de distansundervisande lärarna i Värmdö skärgårdsskola använde sig av och vi kunde också dela med av oss av våra erfarenheter.

Likheterna i såväl problematiken som i lösningarna var stundtals slående, även om vi jobbar under olika regelverk. Och teknisk sätt skulle det inte vara något problem att Fredrik skulle undervisa elever i Kumlinge skola, men där är andra saker som gör att det inte går att göra på det sättet.

FUS tackar Värmdö skärgårdsskola med personal för en lyckad dag med ett bra mottagande!

Att långsamt förändra en praktik

Projektet hade en lång startsträcka under hösten. Skolan inleds visserligen i mitten av augusti, men det tar tid att introducera nya elever och komma igång med undervisningen. Det säger sig självt att det blir delvis utmanande att dessutom utveckla fjärrundervisning vid sidan om möten, fortbildning och övrig planering. Därför heter det här blogginlägget “Att långsamt förändra en praktik”. Det är skrivet med ödmjukhet inför den vardag som lärare upplever. Det finns inte många minuter över varje dag för att reflektera eller i vårt fall videoblogga om den fjärrundervisning som prövats. Lärarna är knutna till en rad strukturer i skolan som ger frihet att utveckla, men som ändå måste ske inom en viss tidsram.

Lärarna är nämligen ständigt medvetna om att lärandemål och kunskapsmål inte nås om ett projekt som det här misslyckas. En av mina kolleger vid Vasa övningskola vid Åbo Akademi sa såhär att elevernas skoldag upprepas ju inte. Det finns ingen paus- eller upprepa-knapp att trycka på. Klassrummet är inte ett laboratorium där vi kan genomföra otaliga test för att pröva vad som sker om de första testen misslyckas. Elever och lärare börjar reagera negativt om saker och ting drar ut på tiden, om tekniken sällan fungerar. Att undervisa medför ett ansvar för andra människor, främst eleverna, men även vårdnadshavare och övrig personal i skolan som på olika sätt påverkas indirekt av projektet. Det här märks när pilotlärarna noggrant planerar sina fjärrlektioner. De accepterar helt enkelt inte att lektioner misslyckas. På deras förslag ordnades därför så kallade pilot-pilotlektioner.

De första pilot-pilotlektionerna innebar tekniska diskussioner med projektledaren, och det var sannolikt helt nödvändigt att Kaj Törnroos var på plats för att fungera som IT-stöd. Det underlättar att ha en person att bolla tankar med och pröva nya didaktiska idéer med teknikens hjälp. Det var viktigt att pröva tekniken på förhand för att undvika att värdefull lektionstid gick förlorad.

Det som hänt är att lärarnas självförtroende att fjärrundervisa ökat och följande lektioner har gått smidigare med nöjda elever som följd. Pilotlärarna är nu taggade inför våren och det finns en iver över att fortsätta pröva nya idéer och förändra undervisningen. Vi behövde den här startsträckan för att ansvarsfullt och professionellt genomföra fjärrlektionerna.  

I följande blogginlägg fokuserar jag på de forskningsfrågor som lärarna är intresserade av. Nu återstår det att tacka alla projektdeltagare för ett gott samarbete det gångna året och önska alla läsare en god jul och ett reflektivt nytt år från projektets sida!

 

Charlotta Hilli (FD)
Projektforskare i en flexibel grundskola i skärgårdsmiljö
Universitetslärare i tillämpad pedagogik vid Åbo Akademi

Kontaktuppgifter:
chilli@abo.fi
@chilliconnect
charlottahilli.wordpress.com

Projektet på seminarium

Tisdagen den 30 november hölls Nordiska skärgårdssamarbetets seminarium ”Framtidens skärgårdsskolor” i Helsingfors, Nylands förbund. Deltagarna kom från Finland, Åland, Sverige och Norge och det sändes också via Skype, för dem som inte kunde delta på plats.

Projektet var inbjudet för att dels presentera det på nytt och för att kunna ge en lägesrapport. Den första presentationen gjordes den 16 februari 2016, det vill säga innan projektet var igång.

Så den första gången var mera under temat ”Så här är det planerat att bli” och den här gången ”Så här går det” och sen kanske en tredje gång under ”Så här blev det”.

Under seminariet fanns det flera inslag som dels tangerade projektet En flexibel grundskola i skärgårdsmiljö och som dels tillförde tankar som gott och väl passar in projektets verksamhet, om än inte praktiskt, men på teoretisk bas.

Bland annat föredraget: Förutsättningar att driva skola i skärgårdsmiljö, Lena Möllersten, rektor för Värmdö Skärgårdsskolor.

De testar för närvarande undervisning i bland annat matematik som fjärrundervisning i Svartsö skola, som en del i den möjlighet till försöksverksamhet med fjärrundervisning som Skolverket i Sverige ger.

Gunilla Karlberg-Granlund, PeD, universitetslärare, Åbo Akademi presenterade delar ur sin avhandling ”Att förstå det stora i det lilla: byskolan som pedagogik, kultur och struktur”

Det gav tankar kring den lilla skolans styrkor och svagheter, men också underlag och kunskap som man behöver ha i beaktande när man bygger upp distansundervisning.

Och i övrig var det också intressant att höra de övriga föreläsarnas berättelser och tankar kring de små skärgårdsskolorna. Problematiken, men också möjligheterna, är ganska likartade.
—————————–
I Sverige särskiljs distansundervisning beroende på om den är asynkron (=distansundervisning) eller synkron (=fjärrundervisning)

15219576_10154099014233354_4537951764710965865_n

Dialogseminarium

Måndagen den 7 november träffades projektets fem pilotlärare, forskaren Lotta Hilli, handledare inom distansundervisning Kicki Häggblom, samt projektledningen i Mariehamn för ett dialogseminarium. Träffen var ämnad för att gemensamt beskriva nuläget, efter att alla pilotlärare varit involverade i pilotlektioner – antingen som undervisande lärare eller som mottagande lärare. Och för att att applicera forskningen på riktigt vid genomförandet av lektionerna. Seminariet avslutades med att slå fast den gemensamma riktningen framåt.

Pilotlärarna beskrev sina erfarenheter av sina första lektioner och Lotta som forskare kunde tillföra reflektioner utifrån ett forskarperspektiv och lyfte specifika frågor kring lektionerna utifrån det.

De övriga lärarna kunde komplettera med sina erfarenheter och upplevelser.

Eftersom Lotta och Kicki har en flerårig erfarenhet från tidigare distansundervisningsprojekt, kunde de konstatera att projektet är på rätt väg och har kommit en bra bit på vägen.

Efter de inledande pilotlektionerna kommer nu allt mer fokus att läggas på de olika forskningsfrågorna som pilotlärarna har definierat och som slutformulerats med hjälp av projektets forskare.

Det innebär i praktiken att varje lärare har en tyngdpunktsfråga inför sin lektion, som de sedan särskilt fokuserar på. De planerar, genomför och utvärderar en lektion där till exempel interaktiviteten är det som står i fokus. Hur får jag dem att interagera? På vilket sätt? Varför? Hur interagerade de?

Läraren beskriver sedan sina reflektioner genom att använda en videoblogg, som är till enbart för den läraren och forskaren.

Samtliga lektioner har genomförts så, att den undervisande läraren inte befunnit sig i samma klassrum som sin egen klass. Någon har undervisat sin egen klass på distans, även om de befunnit sig i samma skola, andra har haft sin egen klass och en annan skolas klass på distans samtidigt. Elevgrupperna har dock alltid haft en annan lärare med sig i klassen, bland annat som tekniskt stöd. Även projektledaren har deltagit – antingen på plats eller på distans.

Just nu undersöks möjligheten att hitta någon form av yttre input för lärans för inspiration och erfarenhetsutbyte.

En del av tiden under seminariedagen gick åt för att diskutera olika tekniska lösningar för att åstadkomma det man är ute efter. Under lektionerna har ljud och bild fungerat någorlunda stabilt, bara de initiala problemen lösts. Och det märks att för varje lektion flyter tekniken och problemlösningen allt smidigare ju vanare användarna blir med det program och teknik som används.
Frågorna nu handlar mera om ”hur?” istället för ”vad?” och det är ett tecken på att lärarna allt mera kan koncentrera sig på metodiken istället för tekniken.

Projektet rullar på….

Projektet rullar på…

Projektet är i fas med det planerade och pilotlektionerna börjar rulla på.

Fredagen den 14 oktober hålls den första pilotlektionen inom projektet. Det är två klasser från Brändö och Kumlinge skolor som undervisas på distans av en lärare från Brändö. Projektledaren kommer att vara på plats i Brändö som stöd, främst gällande den tekniska biten.
Innan den 7 november ska alla pilotlärarna hållit i en lektion eller lektionspass, innan projektdeltagarna träffas för ett dialogseminarium.

Fredagen den 7 oktober träffade projektledaren en representant för Ifous (innovation, forskning och utveckling i skola och förskola), Karin Hermansson, FoU-ansvarig. Ifous projekt har rubriken:
Fjärrundervisning – bättre utsikter för fler elever

De båda projekten utbytte information och erfarenheter och det kunde konstateras att rätt mycket var lika, målsättningen är densamma, det vill säga att hitta metoder för fjärrundervisning som fungerar för elever i grundskolan.
Troligen kommer de båda projekten att ha nytta av varandras försök och resultat.

Projektet kommer att presenteras på Skärgårdssamarbetets seminarium i Helsingfors den 29 november.

Framåt tillsammans – deltagande aktionsforskning för en flexibel grundskola i skärgårdsmiljö

De flesta handböcker för forskning hävdar att det som krävs för att vara forskare är nyfikenhet. En fråga är första steget mot att vetenskapligt studera människors verkligheter. Lärarna i projektet har från första början drivits av ett engagemang att förändra och förbättra sin undervisning. Det finns en förhoppning om att digital teknik kan stärka samarbetet mellan klassrummen i geografiskt åtskilda skolor.

Vetenskap drivs inte enbart av nyfikenhet utan av systematiska metoder och analyser. Utvecklingsprojektet genomförs som ett deltagande aktionsforskningsprojekt. Aktionsforskning kännetecknas av ett intresse för utveckling av praktiken och en respekt för praktikens mångfald och komplexitet.

Den systematiska aspekten av forskningen är att lärare formulerar ett problem eller en fråga och prövar en aktion eller en förändring. Följande fas är reflektionen och den teoretiska förankringen för att utvärdera hur aktionen utföll och vad som ytterligare behöver förändras och varför förändringen krävs. Aktionen prövas och utvärderas nämligen i flera faser, men sannolikt i olika tappningar. Det är självklart för lärare att göra så, även om dokumentationen av aktionerna och reflektionerna, kort sagt datainsamlingen, kräver insatser.

Det finns ett mervärde i att ställa lärarnas praktik i fokus. De utmaningar som mindre skolor möter är knappast de samma som skolor med stort elevunderlag. Därför är frågorna som lärarna ställer relevanta. Vad är viktigt för dem? Den första etappen kommer att vara att förtydliga vad exakt lärarna vill förändra. Forskarens roll är inte enbart att analysera och förstå datamaterialet. Forskaren fungerar också som diskussionspart och ger teoretiska infallsvinklar som kan stöda lärarnas förändringar. Forskaren är därför i allra högsta grad deltagande under hela processen.

Det är lätt att förvänta sig stora förändringar under relativt kort tid – projektet beräknas pågå ungefär ett år – men praktik är avhänging många aktörer och många faktorer. Förändring sker vanligen långsamt och det kan vara frustrerande. Projektet strävar till en långvarig förändring därför kommer aktionsforskande lärare att sprida den kunskap de får till sina skolor och kolleger. Projektets blogg är en informationskanal utåt. Den kunskap det genererar blir säkert intressant för lärare i liknande kontexter – små skolor som gärna vill samarbeta över kommungränser.

 

Charlotta Hilli

projektforskare i en flexibel grundskola i skärgårdsmiljö
doktorand vid Fakulteten för pedagogik och välfärdsstudier vid Åbo Akademi
historie- och samhällslärare (FM)

Pilotlärarmöte 1

Måndagen den 2 maj träffades de lärare från de olika skärgårdsskolorna som bildar pilotlärargruppen för första gången. Vi träffades irl i Mariehamn i ett av landskapsregeringens mötesrum. Att träffas i Mariehamn är nästan den enda möjligheten när skärgårdens skolor ska samlas på samma plats i verkligheten, och det är nog en av anledningarna att projektet har startats. Avstånden i skärgården ska krympa på sikt.

Träffen började med att presentera det som pilotlärarna förväntas göra under projektets gång. De kommer att genomföra testlektioner, de kommer att samarbeta med varandra mellan skolorna, de kommer att vara med och utveckla den didaktik som krävs för distansundervisningen, de kommer att få ta del av befintlig forskning inom området, de kommer att utveckla sitt teknikkunnande. Och de kommer att ha roligt tillsammans.
För allt det arbete de utför utanför sitt vanliga lärarjobb kommer viss ersättning att betalas.

Lite efter klockan 12 kopplades mötesrummet och Petalax gymnasium ihop och pilotlärarna kunde se IKT-pedagog Simon Hansell och rektor Margareta Bast-Gullberg. De beskrev den så kallade Petalax-modellen, som de använt för att målmedvetet arbetat mot en digitaliserad undervisning och även undervisning på distans, bland annat i projektet Vi7 – en gymnasiering i Österbotten, en del av ViRum. De beskrev också hur de tänkt och hur de jobbat med virtuell undervisning, och även om de är gymnasieskolor fanns det delar som borde gå bra att applicera på distansundervisning på grundskolenivå.

Efter uppkopplingen släckts ner fortsatte gruppen att fundera kring olika frågeställningar inom projektet, såväl pedagogiska som praktiska.

Nästa tillfälle för pilotlärarna är den 13 juni då de samlas i Mariehamn igen och då deltar även Kicki Häggblom, som är en resursperson för projektet och Charlotta Hilli, doktorand som kommer att följa projektet med forskarens ögon och även göra forskning kring det.

Styrgrupp för projektet

En styrgrupp för projektet har utsetts och består av en skoldirektör och en skolledare från skärgården, projektledaren och en företrädare för uppdragsgivaren (Ålands landskapsregering), dvs. Julia Grünewald, Siv Fogelström, Kaj Törnroos och Carola Eklund. Carola fungerar som ordförande för styrgruppen. Vårt första möte kommer att hållas i början av maj. Då kommer vi att titta närmare på de övergripande åtgärder som finns i projektplanen och mer ingående definiera dem i mer specifika delåtgärder.

För övrigt ligger nu fokus på att få informationsbiten på plats, dvs. via vilka kanaler kommunicerar vi i vilka frågor och i vilka konstellationer. Därtill ligger fokus på arbetet att hitta de lärare som mer ingående vill jobba i projektet med att testa och utveckla metoder. Just nu kallar vi dem pilotlärare och vi tror också att det är dessa lärare som vid projektslut kommer att ha en unik kunskap kring nätbaserat lärande och distansundervisning på grundskolenivå.